emelie

Snart flippar jag seriöst ut. Orkar inte med mitt liv längre, eller rättare sagt: orkar inte med allt som ska göras & hinnas med. Jag har tusen grejer att göra hela tiden, det går inte en enda dag utan ett måste. Skola, jobb, fester, ärenden, grejer som ska köpas/fixas, människor man måste träffa, möten, träning... You name it. Även om jag har väldigt roligt också så är det ständigt en press.

Jag tror att det är därför jag mår illa. Att jag inte får sova riktigt heller gör väl också sitt till, I guess. Det enda jag önskar just nu är att få sova till tio, eller i alla fall nio, någon gång. Det hade varit så jävla underbart. Är t.o.m. stressad i drömmarna... Drömde om balen inatt & allt blev kaos, vaknade och sen kunde jag inte somna om. Som vanligt, jag hatar detta. Tänker på tok för mycket.

Vill njuta av den här otroligt roliga tiden med studenten samtidigt som jag tycker att det kommer vara otroligt skönt när det är över och jag slipper allt. Fast nu är ju inte det heller sant för min del... Fuck it. Ett prov till. Ett endaste prov till. Sen är det över. Sen slipper jag skolan så länge som jag vill. Längtar tills dess, önskar bara att det är lika nära dit för mig som det är för alla andra. Det känns bara så orättvist & bittert just nu.

Oj, blev ett långt inlägg. Ska inte gnälla mer nu, men vad ska man annars göra såhär på morgonkvisten & man inte har någon att prata med? Tack för mig.